Bortom ramarna

Vad finns där?

Tankar om världen just nu 08 september 2015

Filed under: Okategoriserade — Jag/Pite @ 23:55

Det är dags att Europa tar sig samman och börjar agera proaktivt istället för reaktivt och ställa ultimatum på USA att vara med att tillsammans med Europa röja upp i röran de ställt till med i Irak och Syrien. Europa står för fiolerna och USA för notan, så det inte blir ett totalhaveri igen. Vi får nu betala för eländet de ställt till med när de skulle hämnas för 11 sep 2001.

Väldigt magstarkt av Storbritannien att negga flyktingar och ta sats för folkomröstning ut ur EU i denna stund och baila ut när de var med på USA:s korståg i Irak.

 

De närmst berörda som har mest makt att göra något åt situationen har inget intresse av att få slut på eländet, utan tvärtom underhåller konflikten för att vinna strategiska poäng till sina fascistoida regionalmaktanspråk. Turkiet är mest intresserat av att slå mot kurderna och tycker IS gör ett hyggligt jobb. Ryssland vill inte bli av med sin kompis Bashar al-Assad som köper vapen av dem och låter dem ha en flottbas i Medelhavet. Rika intressenter i Saudiarabien skickar stora mängder pengar till IS med statens goda minne. Och så håller det på. Länderna i regionen bettar på endera sidan i denna vansinnigt barbariska konflikt.

 

Jag blir väl ändå inte av med mina krämpor till en acceptabel nivå, så jag offrar gärna mitt liv för det civiliserade samhället.

 

När vi ändå är igång så kastar vi ut Ryssland ur Ukraina och gör jävligt klart var gränsen går.

 

Jävla cirkus.

 

 

 

Tillägg 10 september: ”USA och Ryssland sviker syrier på flykt”

Mer läsning: ”Now the truth emerges: how the US fuelled the rise of Isis in Syria and Iraq”

Privately, officials say they don’t want to be seen hammering Sunni strongholds in a sectarian war and risk upsetting their Sunni allies in the Gulf.

… In stark contrast to western claims at the time, the Defense Intelligence Agency document identifies al-Qaida in Iraq (which became Isis) and fellow Salafists as the “major forces driving the insurgency in Syria” – and states that “western countries, the Gulf states and Turkey” were supporting the opposition’s efforts to take control of eastern Syria.

 

Mer tillägg 12:57: Allt mer tyder på att den USA-ledda koalitionen lät sekteristisk islamism ta för sig i Irak.

Yet not only was this a possibility, this was instead “exactly what the supporting powers to the opposition want, in order to isolate the Syrian regime, which is considered the strategic depth of the Shia expansion” with Iran and Iraq being labelled as integral parts of this expansion. The supporting powers are said to be “the West, Gulf countries, and Turkey.”

The report goes on to state that “the future assumptions of the crisis” are that “the regime will survive” and that the current events are developing “into a proxy war” between Iran-Russia-China and the West, Gulf, and Turkey.

Mosul was simply given away to by a battle-hardened army of 350,000 men to a lightly armed brigade of roughly 1,300 Islamists, the commanding military officers specifically ordering their subordinates to leave their weapons for the jihadi’s and to flee.

Annonser
 

En händelserik dag 13 juli 2015

Filed under: Okategoriserade — Jag/Pite @ 23:58
Tags: , , ,

När jag efter simningen igår rullar förbi reklamstolpen i korsningen Regementsgatan-Mariedalsvägen ser jag Therese Sjögran på en affisch. Stannar och vänder. Ser texten ”Gratis inträde”. Vad bra. Det är avsked för henne i ”kanske hennes sista match”. Det måste jag ju gå på! Kamera, fota. Stort ögonblick. Kollar tid. 12/7 13:00… fan, det var ju idag! Helvete!

FC_Rosengard_UmeaIK_Webb_1812x720px

 

När jag kom hem verkade det som att det definitivt var hennes sista match. Gudars vad synd.

 

644x429(ByWidth_CutTopBottom_Transparent_True_False_Undefined)
En era, en lång en, som för mig tydligast symboliseras av Hanna Ljungberg, är nu definitivt är slut. Jag vet inte vad jag ska skriva för minnesvärda ord. Jag inte riktigt varför jag bryr mig om just detta, varför jag känner att detta betyder något. Jag tror det handlar om betydligt mer än sporten som sådan. Om rättvisa. Att få synas, att få ett erkännande. Om starka vackra kvinnor. Vilket jag dyrkar.

 

 

 

 

 

FCR_Hemsida_Spelarprofiler_ThereseSjogran1
Sammandrag av matchen: http://www.svt.se/sport/fotboll/umea-tar-ledningen-i-semifinalen

Hyllning: http://www.svt.se/sport/fotboll/sjogran-hyllades-efter-sista-matchen
Så himla fint att hon faktiskt blev ordentligt uppmärksammad. Och himla bra av SVT som sände matchen och har kvar den för visning på hemsidan.

Hela matchen: http://www.svt.se/sport/fotboll/svenska-cupen-direkt-i-svt

Therese Sjögran helt enkelt http://www.svt.se/sport/fotboll/therese-sjogran-2

sjohiss-jpg

Sjögran tifo tack

 


Lite senare kollade jag in Facebook. 1 ny notering. Vänförfrågan. Från Rachel… Den Rachel? Hennes efternamn. Ja. Hon. Wow..!

På nåt vis var jag inte riktigt förvånad.
Modigt av henne. Jag undrar om hon vill säga något. Väntade lite med att acceptera för att ta en eventuell reaktion då.
Tänkte lite på henne sålänge. Blir glad av att tänka på henne. Det var ett litet tag sedan nu. Lite lustigt, precis när jag nästan slutat tänka på henne så poppar hon upp såhär. Hm. Antar att historian inte är helt slut än.

Strax innan 21:30 kom jag på att jag missat annonsen på Ebay om PS eye och move. Slutbudet gick inte en cent över startbudet. Blev så sjukt förbannad och frustrerad över att jag missat en sådan gyllene möjlighet till ett kap och en chans att stöda en grek. Det här jävla muskelkrampszombietillståndet försätter allt i sank. Fruktansvärt jobbigt!

Vid 22 blev det Reality fighters med ett gäng glada troféjägare, jakt på onlinetroféen. Det var faktiskt riktigt roligt, själva spelet alltså. Knappt spelat det. Men också den lilla gemenskapen som uppstod i jakten på vårt mål. Det var en sån där rolig social gamingstund, där alla var fokuserade på målet.

Sent på kvällen lade jag så till Rachel. Höll ett litet öga på nåt mer.

Dagdrömde/nattdrömde om Sveriges fall och min flykt i en helikopter mot en amerikansk fartygskonvoj (måste säga att det känns jäkligt tryggt att de där resurserna finns, åtminstone de första 4 minuterna). Insåg att det kan va jäkligt bra att kunna reparera såna ifall allt annat skiter sig. Jag gillar ju att pilla, skruva och framför allt reparera, särskilt känsliga saker.

Skärmavbild 2015-07-14 kl. 17.32.40

Strax innan jag rörde mig till sängs, när jag skulle kolla min egen länk på FB, såg jag flera uppdateringar om att Satoru Iwata, Nintendo glade VD, hade gått bort i cancer dagen innan. Så sorgligt och förargligt! Han var verkligen något unikt.
Fantastiskt att en sådan person kunnat vara VD. I businessvärlden har han betraktats som en tomte. Hans munterhet och japanska lättsamhet har varit så uppfriskande i en bransch i stagnation som inte riktigt vet var den ska ta vägen längre.

photo-98662

Medan jag borstar tänderna och filosoferar tänker jag att det var modigt av Rachel att möta mig, om än endast i ”cyberrymden” (:P). Då kam jag vara lite modig tillbaka. Har tänkt mycket fram och tillbaka under månaderna om att säga något, typ sista (igen). Men nu skulle det verkligen vara sista. Men så kom jag på att jag kan bjuda henne till Koyaanisqatsi. Det är en sån grej jag kan lägga undan gamla oförrätter för att kunna göra. Det är några stycken som ska komma, så jag har definitivt buffert. Det gör jag. Snart.

 

Idag var det Grekland.
För första gången känner jag oro för det. Hela denna ekonomiska cirkus, i världen i allmänhet, och i västvärlden och Europa i synnerhet, går på rak kollisionskurs mot västerländsk efterkrigsdoktrin och EU:s fundament: att främja samarbete och fred.



Tänkte att om jag inte kan bli pilot får jag kanske satsa på mekaniker. Är ju rätt mycket kunskap och pill som krävs för det kan jag tänka mig. Tror jag. Hoppas jag. Allt jag gjort hittills har varit så enahanda.


Upptäckte att den där greken lagt upp ännu ett set med Playstation eye och move motion till samma pris, så jag förlorade inget trots allt :)


Och nu ikväll köpte jag så till sist Velocity 2X. Jag upptäckte i fredags att den inte fanns tillgänglig på Playstation store på Vitan. Med tanke på hur styvmoderligt Vitan är behandlad av Sony och att flera spel faktiskt försvunnit helt och hållet, även spel som man redan köpt, kände jag att det var bäst att ta det säkra före det osäkra och slå till. Annars kan väntan på nästa rea istället förvandlas till väntan på avyttran.

V2X_EG_Expo

 

Laddade ner det i ett svep för att undvika att det blir korrupt. Utifall det skulle försvinna en vacker dag så har jag en fungerande kopia. Startade upp det för att vara helt säker. Och så ville jag se hurdant det är. Bara starta och få in atmosfären av menyn.

Har bara lyssnat på menymusiken, men det är det vackraste jag hört sedan Tiberian sun. Och det säger inte lite.

Nu har jag lyssnat 2 timmar nonstop på denna.

 

 

Och nu släppte äntligen de hemska låsningarna och kramperna jag haft en hel vecka.

 

 

Och sorry, jag orkar inte skriva så målande som jag egentligen vill. Bättre jag slänger upp detta nu.

 

 

Uppdaterad 17:50 med bilder.

Och så kom jag på att jag i fredags ju såg två damer som jag trodde mig vara Therese Sjögran och Anja Mittag påväg från Triangeln mot Malmö IP lite lagom håglösa. Fick aldrig se ansiktena, så jag är inte säker. Therese hade flyttkartonger. Två slagna hjältar efter ett lite misslyckat VM för sina respektive landslag. Båda påväg bort. Från mig. Både bildligt och bokstavligt.

Uppdaterad 15 juli 20:02 igen. Stavade fel på Thereses namn, jisses. Hade för mig det inte var något h inblandat. Och så slängde jag upp en bild om Grekland och lade till det lyckliga slutet om Playstation move som jag missade :)

 

En liten liten dröm som ännu lever 11 maj 2015

Filed under: Okategoriserade — Jag/Pite @ 9:54

If all else fails så flyttar jag dit. Typ.

http://www.pitebo.se/vi-bygger/stromsundshuset-pitea/

 

Ett annat håll till vänster 01 maj 2015

Filed under: Okategoriserade — Jag/Pite @ 21:51

I december tänkte jag på hur jävla usel rent ut sagt vänstern idag är på att få med folk på sina tankar. Jag har tänkt på det många gånger tidigare, men aldrig riktigt kommit fram till en samlande slutsats.

Jag kände för att skriva ett SMS till en kompis om det.

Jag skrev:
”Jag saknar en progressiv vänsterrörelse som har en pragmatisk hållning, och inte sysslar med slagord/mantran, kampsång och nöjes/gemenskapsdemonstrationer. En rörelse som får människor att lyssna och knyter an hos folket och sysslar med realpolitik istället för religion.
Just nu känns vänstern lite som scientologerna eller pingströrelsen.

Var är socialdemokratin? Var är socialliberalismen?

Kort därefter får jag dessa länkar.

http://www.etc.se/kronika/ar-du-trott-pa-att-marknaden-styr-varlden

Att vara tillfreds med en orolig värld – det är inte en rimlig målsättning. Man kan bara nå den ­genom att ta avstånd från det som omger en. Att vara tillfreds med sig själv i en orolig värld – det är däremot en hedervärd strävan. Den här krönikan riktar sig mot dem som känner att de är på kant med livet. Den vill uppmana er att inte skämmas.

http://www.etc.se/ledare/sorj-inte-lar-av-hogern

De resonerar enligt principen: ”Tycker du lite som vi, kom till oss!” Inte: ”Tycker du inte exakt som vi, ut härifrån!”

Vilket sammanträffande.

.

.

TILLÄGG 31 maj:

Nu börjar mina tankar yppas av etablerade högintellektuella.

http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/vi-kan-inte-atervanda-till-det-forflutna-en-ny-rorelse-for-social-och-ekonomisk/

Vi kan inte återvända till det förflutna. En ny rörelse för social och ekonomisk jämställdhet samt internationell solidaritet behövs i högsta grad.

 

http://www.sydsvenskan.se/opinion/heidi-avellan/beratta-mera-lofven/

”Det hjälper inte hur många Olof Palme-citat man än staplar på varandra, eller hur mycket det socialdemokratiska partiet än fjäskar för sin egen historia, inget av det kommer att ta rörelsen framåt. Riktning måste hämtas ur en analys av nuet.”

 

http://www.sydsvenskan.se/opinion/per-t-ohlsson/parti-utan-bredd/

Socialdemokraterna har svårt att förhålla sig till sin permanent försvagade position. Självbilden är så att säga större än verkligheten. Det försvårar den förnyelse och modernisering av partiet som alla efterlyser, men som ingen vill, eller vågar, leverera.

 

Återuppstånden dokument inifrån 19 april 2015

Filed under: Okategoriserade — Jag/Pite @ 23:59

Idag 13:06 hittade jag dokumentären Miljöbilsfeber på Yotube! Som jag har saknat den. Det var en dokumentär som jag gillade och tyckte var viktig, och var ett tidsdokument, en inblick i tidsandan, en slags milstolpe, riktmärke att återkomma till för att se hur utvecklingen gått.

Jag har nämnt den förut, i detta inlägg tydligen.

Originallänk: http://svtplay.se/v/1434374/dokument_inifran/miljobilsfeber

Sökte egentligen efter den gamla svårmodiga vinjetten till Dokument inifrån som användes kring 2006-2010, egentligen bara med frasen ”dokument inifrån”, och så dök den upp där. Tjogvis med något äldre dokumentärer upplagda i höstas!

Och bland dem även det jag sökte. Vinjetten. Svårmodet.

Fick aldrig tummen ur att undersöka hur man ”spelar in” på SVT Play innan det var för sent. Per Fjällström är fantastisk. Och den där vinjetten också fantastisk, uttrycker ett sådant svårmod i all sin korthet.

Hittar senare också Det stora tågbeslutet, en annan dokumentär jag önskar jag kunde spara då.

Laddar även ner Det stora tågbeslutet och Politiker utan mål. Första sekunderna av Det stora tågbeslutet kändes väldigt lökigt. Kanske inte så bra som jag tyckte då. Shit, jag var ju inte alls i lokeribranschen då, slår det mig. Jag var inte alls i den världen. Mycket som ännu inte hänt i mitt liv. Politiker utan mål kanske inte är så intressant längre heller.

Hur fan kunde den där ROLFBLOM lägga upp den några dagar innan den sändes i SVT?

.

Lite senare börjar det spöka för mig. Fan, dessa dokumentärer…

allt det här tar mig tillbaka till 2008-2009. Framför allt 2009. Får sådan ångest igen, som jag inte känt av på länge, och framför allt inte såhär tydligt på ännu längre tid. Som då. Förändringsångesten. Längtar tillbaka till 2009.

Plötsligt flimrar allt möjligt förbi från den tiden medan jag gör småsaker. Diskborsten jag köpte, vilket var ett stort steg med stor symbolik för mig, det var mitt initiativ av egen energi och kunskap och tillhörde den tiden, det som skulle utvecklas då. Hedda som var här, blodet som hade stänkt på badrumsfönstret efter att hon lagt om sitt sår, som farsan torkade bort illa kvickt innan jag hann tänka på att hans städhets skulle rensa ut det innan jag kunde ta en bild. Som jag egentligen ville låta vara, som ett minne. För mig var såna spår väldigt viktiga. Ungefär som en gästbok för andra. Det minde om liv och händelser.

Vidare. Flimmer från så som Malmö var då. Så som gatorna såg ut då.

Saker som hände då. Känslan som var då. Hopp, energi och framtidstro. Viljan att skapa något, skapa ett eget liv.

.

Min Playstation Vita ligger här och blinkar lite svagt efter en strid i Destiny of spirits, pockar på min uppmärksamhet, försöker störa min tanke och ta mig till nuet.

Det hela är över på mindre än 10 minuter. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till dessa tankar. Ska jag låta dem leva ut, och drömma mig iväg obehindrat? Eller ska jag försöka ignorera det? Jag är rädd att fel beslut kommer leda till att jag återkommer till detta och får mer ångest.

Det är lite kusligt att flyga tillbaka i tankarna på det viset, som om tiden stått still. Å andra sidan känns det lite logiskt, då hela perioden 2010-2014 är som utraderad, eller bara som en dröm.

Lite senare dök lite spridda minnen upp från de senaste 10 åren, mest om Mattias Löfström och en del saker relaterat till de ganska få gångerna jag träffat honom. En fotorunda, en till och en önskad fotorunda när jag hade flyttat.

Nu ikväll hittade jag ett fint gammalt stycke, som jag hört lite på TV de senaste ca 2 veckorna i någo reklam. Kunde inte komma på vad kompositören hette. Så plötsligt slog det mig när jag hörde den ikväll igen. Eric Satie.

Får återkomma till detta.

 

Adjö hjältar 15 april 2015

Filed under: Okategoriserade — Jag/Pite @ 1:21

0:59 söker på ”joråsåatte” i hopp om att kanske hitta en förklaring eller definition eller historia. Hittar denna länken:

http://blogg.mama.nu/cissiwallin/2015/02/28/jorasaatte/

Gick in och kollade.

Vafan, är hon morsa nu? Inget bekräftat, men varför skriver hon om amning annars?

Fan, alla min ”drömtjejer”, mina kvinnoidoler, går liksom bort sig och blir inrutade och försvinner in i samhällets normer och kuvande strukturer. Adjö hjältar.

.

Och tydligen heter hon Cissi WallinBlomberg numer.

Jag blir fan deprimerad.

.

.

.

.

(och återigen går det inte att avgränsa stycken mer än en halv rad. Irriterande skitsida, halva anledningen till att jag inte skriver)

 

13 december 2014

Filed under: Okategoriserade — Jag/Pite @ 0:32

Hej Internet. Jag befinner mig i en smått hopplös sits och är påväg mot ruinens brant. Jag är i en helvetesgrop jag förlorat hoppet om att kunna ta mig ur.
Jag har en lägenhet som var tänkt att bli min sprängbräda framåt. Men jag kan inte sova där sedan november, då fastighetsägarna/skötarna drog igång ett ventilationssystem med egenheten att det avger ett fruktansvärt lågfrekvent buller från rören, som går igenom allt. Öronproppar hjälper inte, bullret går igenom allt. Jag kan inte sova där.
Saken är anmäld/rapporterad, men fastighetsägarna är tämligen oseriösa, och jag har litet hopp om att det ska lösas i den närmaste tiden. Och jag har inte tid att tjafsa. Det gäller verkligen livet för mig.
Det är extremt viktigt för mig att jag kan vila och sova på hela dygnet det kommande halvåret för att jag ska ha en chans att bli av med min muskelskada/sjukdom. Det är så länge jag har försörjning och hopp om livet. Kan jag inte ta mig vidare då och komma ut i livet på riktigt så är jag fakkt. På riktigt.

Helst skulle jag vilja flytta, men utan jobb, och med vår härliga bostadsmarknad och -politik, så är det bara att glömma.
Jobb kan jag inte ta förrän jag är frisk, eller åtminstone väldigt väldigt nära. Jag har provat andra vägen, och det var som att vada i betong som höll på att stelna. Problemen blev mer permanenterade och på sätt och vis värre.

Pengarna rinner iväg. Säger jag upp lägenheten kommer jag inte få en ny på åratal. Utan bevisad inkomst är jag inte aktuell på andrahandsmarknaden heller. Hos päronen är det en del friktion som riskerar att urarta och gå ut över min kamp framåt.
Vad fan ska jag göra?

Jag har inte lust att bo med en massa löst folk som röker på, festar till morgonen och ska ha det så jääävla mysigt och roligt tillsammans hela jävla tiden.

Jag vill fan bara kunna vara ifred och sova. Utan nåt jävla susande eller brummade från element, fläktar eller dylikt. Utan folk som för en massa liv för sig. Folk får finnas, men då får det vara nån plugghäst eller kontorsnisse som inte har tid eller lust med hålligång.

Är det för mycket begärt?